<
>

Markus Karlsson på Imatra

undefined

Till att börja med, hur kom du på tanken att köra RRR, och varför just Imatra?

Det började med att jag kollade mycket på Isle of man på youtube. Men det kom ju inte bara upp klipp från Isle of man. Det fanns ju även filmer från nord Irland som gjorde att jag blev mer intresserad. Efter som ett varv inte är så långt utan mer som ett varv på en vanlig bana kände jag att det är lättare att memorera dessa landsvägsbanor än Isle of man. När jag sedan började söka lite mer på tävlingarna i nord Irland så hittade jag sidan international road racing championship (IRRC).

Jag började titta runt lite på deras hemsida och såg att alla deras landsvägsbanor gick i Europa. Dom arrangerar 6 deltävlingar i 5 länder. Jag började då söka på youtube på de banorna IRRC arrangerar och kände att 3 banor ser ganska okej ut med avåkningszoner osv.Jag pratade lite med Björn Gunnarsson på mc mässan om vad han tyckte om banan i Imatra och vad man behövde tänka på. Jag pratade även med Anders Richnau om hur alla de andra banorna är säkerhetsmässigt. Anders har kört på alla banorna med 125 och 250cc. Anders berättade vad han tyckte om alla banor och sa att Imatra är en bra bana att börja med. Anledningen till att jag valde Imatra var för det krockade inte med någon av mina ordinarie tävlingar och jag kände att jag behövde lite körning i sommaruppehållet i Sverige.

Kunde du förbereda dig på något sätt?

Jag förberedde mig mycket mentalt genom att kolla mycket på onboard filmer från Imatra. Sen att jag pratade med Björn och Anders hjälpte mig en del, framför allt när det gällde vad som man behövde ha med sig och vad som är viktigt att tänka på när man kör.

Du ställde upp i två klasser, SBK och Open. Vilka var dina intryck efter den första träningspassen?

Ja det stämmer bra. Vi körde våra första träningspass på fredag kväll men det var inte mycket träning. Först så fick alla New comers en grön väst och 20 minuters träning med en instruktör. När vi precis skulle åka ut började det att regna och jag hade ju slicks på min hoj. Men eftersom alla var tvungna att åka bakom instruktören i minst 2 varv bestämde jag mig för att åka ut bakom honom med mina slicks och sen åka in för att byta däck. Mina första intryck efter att kört 2 pass på blött var att vägen är bra mycket skitigare och halare än vad en vanlig bana är. Samtidigt tyckte jag det var bra att första träningspassen gick på blött för då blev allt ett lugnare tempo medans man kände på alla ojämnheter om var vägen var hal och inte lika hal. Mitt största intryck var att jag kände mig väldigt bekväm med banan redan efter första passet. Det kändes som att jag hade kört där förut tack vare Youtube-filmerna. Sen att vägen var så hal under blöta förhållanden hade jag inte riktigt väntat mig. Men för övrig så kändes landsvägen precis som Gelleråsen innan man lade ny asfalt. Vägen var väldigt ojämn på sina ställen och det skiftade hela tiden från positiv bankning till negativ vilket kändes lite äckligt ibland. Farten satte ett stort intryck på mig. När det var blött körde man närmare 300 på raksträckorna och då kändes det ruskigt snabbt. Sen att det var träd och plank precis bredvid banan gjorde ju att farten kändes ännu snabbare. Men mitt sista träningspass på fredagen var lite mer än halva banan torr och då gick det ännu fortare. Jag tror jag började med varvtider 2.20 ungefär och tyckte allt gick hur fort som helst. Jag slutade helgen på 1.56 tider.

Fanns det någon del av banan som du hade som en favorit?

Svår fråga, jag hade många olika partier som blev mina favoriter men ett parti blev min riktigt stora favorit. Innan man går ut på start och mål rakan så var det en ganska lång uppförsbacke som svängde lätt vänster. Man accelererade från 2an till 5an hela backen och sen såg man inte var vägen tar vägen utan man fick ställa in sig på att hålla sig så nära vänsterkanten som möjligt och sen bara hålla fullt. Där hade man väl en fart på 250-260 km/h och det kändes som att motorcykeln bara flög utför krönet mot start och mål. Det var viktigt att man hade ställt in spåret för om man missade lite så kom vägkanten väldigt nära ibland. Men känslan när hojen bara lyfter fram i den hastigheten och man vill köra fortare och fortare är obeskrivlig. Jag kände mig odödlig och väldigt levande samtidigt som jag nästan skrattade varje gång i hjälmen.

Ni hade fjädringssupport från K-tech på plats, hur skilde sig inställningarna på hojen kontra tex Anderstorp?

Eftersom jag och Jocke samarbetar väldigt bra ihop så valde jag att ha hårdare fjädrar fram eftersom det var långa inbromsningar från höga farter till väldigt låga. Annars så hade vi den inställd som när jag kör på Karlskoga. Så det är inte några större skillnader som behövde göras för att det skulle passa mig.

Vilken lärdom tar du med dig från racehelgen?

Min största lärdom jag tar med mig är att felmarginalerna är små. Det gäller att tänka 1 eller 2 gånger innan man gör något. Sen behöver man veta att dom som tävlar i den här serien dom ger 110% överallt och kör precis som vi kör på vanliga och säkra banor. En annan lärdom jag tar med mig är att inte underskatta mig själv. När det var blött hade jag 5:e kval tid i IRRC Superbike. Jag var före många duktiga landsvägsåkare och hade racet gått på blött så hade jag haft pallplats möjligheter.

RRR handlar mkt om att.. "the limit is in your head" som Michael Dunlop nämnt. Hur nära gränsen var du, och finns det mer fart att hämta?

Det Michael Dunlop nämnt stämmer. Allt sitter i huvudet och det styrs av vad du själv vill med racet. Vill man ha roligt och komma hem hel eller vill man vinna och riskera allt? Jag var väl närmare gränser på vissa ställen och på vissa ställen ville jag ha mer marginal för att undvika att köra omkull. Där jag tappade mest fart var i chikanerna på långa bakrakan. Dom var riktigt smala och snabba så där gällde det mest att bara våga köra nära kurbsen när man skulle in i sväng och sen våga gena över kurbsen ut i sväng. Sen finns det möjlighet att hämta mer fart runt hela varvet.

Får vi se dig köra fler RRR-lopp?

Det är inte omöjligt. Jag tyckte det här var roligt på flera olika sätt. Publiken hedrade ju än som en hjälte när man kom in i depån. Ungarna ville ha autografer och stickers. Många ville ta bilder ihop med mig eller ha high five på vägen tillbaka in i depån. Uppmärksamheten var något helt annat mot vad det är i Sverige.

Text: Dan Höijer

Foto: Toni Miettinen

Roadracing logo
roadracingSE
14 juli 2018 kl. 13:21

RoadracingSE på Instagram